Fruktansvärt bortskämda är ni, på många punkter. Ni skriker, slåss, blir uppassade på (för annars får storasyster stryk när mamma kommer hem igen) och uppskattar det inte särskilt mycket alls.
Men så smyger natten på, ögonlock närmar sig varandra och trötta små fötter släpar sig upp för trappan. Och det går små rysningar längs mamma Lisens armar (ja, jag har blivit gammal den senaste veckan) när ni kryper ner under lakan och sovkläder. När täcket åker upp ända över näsan och den mumlande rösten under en massa dun ber om en godnattsång. När fingrarna till slut släpper det krampaktiga greppet om verkligheten, osäkerheten faller från ansiktet. När du slutar se så vuxen ut.
Men bäst av allt, huset är äntligen tyst igen.
Åtminstone för några timmar framåt -.-'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar