Ibland är detaljer en sån sak man kan undgå att märka...precis hur länge som helst. Egentligen ända tills dess att någon påminner om vilken skillnad det trots allt gör, de där extra dropparna energi man lägger ner på att göra något perfekt, istället för bara bra.
Ta idag, till exempel. Trött efter alldeles för lite sömn springer man fram och tillbaka med tallrikar, brickor, glas och mat. Kan överhuvudtaget inte minnas vad som gör det här yrket intressant på nån nivå alls.
Sen lyckas en äldre dam hejda min mentalt döda framfart mellan köket och restaurangen för att säga några fina ord om maten. Van som man är vid att höra "åh, det var så gott!" förbereder jag mig på ett hjärndött leende tillsammans med det obligatoriska "vad kul att höra, det ska jag hälsa kocken!".
Hon tittar på mig. "Jag måste säga, potatisarna var så vackert upplagda".
Blinkar efterblivet, orden fastnar (tack gode gud) på vägen och leendet är enda säkra tillflykten.
Det blir lite av en räddning, något att tänka på när allt småplock driver en till vansinne.
Att lägga ner sin själ i det man gör, oavsett om det är att måla, jobba på restaurang eller sopa gator, det gör allt.
För skillnaden, den ligger i detaljerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar