Idag var fint. Med strålande sol och klarblå himmel lyssnade vi än en gång på Kobbens tal om små studenter med mösskartonger i händerna. Stämningen var så uppåt att vi faktiskt glömde bort att lyssna på låtarna både Refender och Ensamble B hade övat så mkt inför.
Förväntan och längtan när Kobben beordrade oss att trycka mössan mot bröstet, blunda och ta ett djupt andetag. Vrålet som stiger mot himlen när han frågar om vi verkligen har förtjänat dem... Svårt att beskriva och värt att sakna, så här bara några timmar efteråt. Vi fick nog alla en försmak på tomheten efter studenten idag, men också hur värt det faktiskt har varit att kämpa sig igenom de senaste tre åren :3
Fantastisk bild på mig och tvillingen i våra schnygga studentmössor ska laddas upp snarast, annars slår hon mig nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar