...och så var den över

Nu är det... slut? Redan? Det känns som om jag fortfarande väntar på att julkänslan ska infinna sig, som om det är flera dagar kvar. För inte kan väl julen komma innan jag längtar? Innan jag hoppar uppochner av förväntan, sådär som när jag var liten?

Den kanske kan det. Antingen så är jag gammal eller så... Nej, jag är nog gammal ^^

Jag tror inte på att det finns En Rätt Person där ute för varje människa. Till att börja med protesterar matematikern i mig mot det omöjliga i hela idén. Men jag tror att det finns Ett Rätt Sätt att fira jul, för var och en, och 'för många paket, upprörda människor och en massa tjurande' är helt enkelt inte mitt sätt. (Inte heller tycker jag om att behöva gå upp (vid 9) utan att vakna av mig själv, men det är väl ett konstaterande som gäller för hela året.). Fast det är klart, varje jul innebär en chans att ändra på saker och varje jul tror jag att jag kommer liiiite närmare svaret :3

Trots alla mina klagomål är jag så himla glad åt att vara här. Mina småsystrar är tveklöst världens sötaste (även om det stör mig att Therese, 12 år, nu är 4 cm kortare än vad jag är), på ett väldigt högljutt och tonårsaktigt sätt. Min mamma är stressad, ständigt irriterad och i hemlighet otroligt krambar. Och styvfar... tar hem enorma julgranar xD

 (Efter att ha blivit kapad 30 cm i varje ände är det nu 3 meter kvar...)

Så egentligen finns det väl inget mer att säga, förutom

God Jul :3