Regniga dagar

Åh, jag ville så gärna skriva nåt poetiskt om regn... Om när kalla vattendroppar och åska får håret på armarna att resa sig. Känslan av att lämna paraplyet hemma och springa ut i klänning och gummistövlar.
Men allt låter så framtvingat. Och det är ju inte så jag känner mig.


Jag ville ju bara förklara glädjen i att dansa i regnet. Att dra fingrarna genom en vattenström på väg nerför backen. Låta håret bli genomblött och stå vid strandkanten tills kroppen skakar av huttrande, bara för att regn doftar bäst där.


Eller att vada ut i vattnet tills det når halvvägs upp på stövlarna. För att vi inte har någon annanstans att vara och ingen vet var vi är. Bara för att enda anledningen att gå hemåt är att dina stövlar läcker.