Det är löjligt vackert väder ute. Det är verkligen det. Så varför sitter jag i vardagsrummet och lyssnar på musik med det här i bakgrunden? Jag kanske helt enkelt är dålig på att uppskatta stunden...
För visst ägnade jag fyra femtedelar av vintern åt att beklaga mig över den. Visst tjurade jag över snön som jag ändå vet blir mer och mer sällsynt.
När våren kom, vem klagade inte på all lera det blev när snön smälte?
Och i somras, visst fanns det dagar när jag bara inte ville längre, när jag sprang fram och tillbaka mellan diskningen och serveringen och önskade att solen kunde gå i moln.
Så jag tänker klaga mindre. Jag tänker acceptera att när det gäller vädret är Sverige inte Landet Lagom överhuvudtaget. Det finns mycket i livet jag inte uppskattar tillräckligt mycket, men man måste börja nånstans, inte sant?
Nu ska jag ut på en promenad :3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar