För idag blir jag vuxen

...men växa upp, det gör jag aldrig :3

Väcktes (!) imorse av fint intåg familjemedlemmar (ja, det var fint att pappa var där i a f), som alla medbringade, som far min uttryckte det, guld och myrra. Det kanske var att ta i lite, men ändå.

En klippmaskin fick jag bestämt, så nästa gång jag ska klippa nån kort är jag mer förberedd än nånsin ^-^
Ett presentkort på H&M, fem vinflaskor från -92, fyra DVD-skivor som tydligen sammanfattar bibeln och en enorm bok med foton av Annie Leibovitz.

Kom till skolan för två obegripliga timmar kemi, men dagen blev ungefär arton ggr bättre när tvilling-Ikiz kom med ett par mycket fina örhängen, strax följd av underbar Elma med ett nom-halsband :3
Hilda kom springande med en tavla av den typen min pappa hatar och jag älskar, inlindad i lila papper och ett fiiint lila presentsnöre, som fick göra Elmas present sällskap runt halsen resten av dagen.

Sånglektionen var inte helt fel heller, när Irene frågade om jag ville sjunga på en konsert om några veckor :D
Bitterheten över att min pojke springer runt i skogen utan mat just idag släppte lite när jag kom hem och hittade ett lila och mörkrosa blommogram, tillsammans med ett vackert kort och ett mystiskt utformat gosedjur ( i vackra färger dock). Han är lite för fin ibland <3

Avslutade kvällen på restaurang med pappa, vilket var ganska så åzm, och förbereder mig just nu för att se om världen är annorlunda imorn. Kanske är jag mer mogen, redo att fatta alla beslut som följer med myndighetsfödelsedagen. Kanske blir världen lite mer överskådlig och livet mer uppenbart.

Kanske är allt precis lika oförklarligt som det var både igår och idag.
Det har funkat bra hittills, så varför inte ett par dagar till?

Yasuragi

Ibland älskar jag min pojke lite mer än annars, som när han bjuder på spa + övernattning + fyrarätters middag.
Helgen var allmänt åzm, med morgonrockar och flip-flops var man än tittade. Det enda halvknepiga var väl hur man egentligen skulle följa alla invecklade regler för allt från hur man tvättar sig till hur man knyter morgonrocken, men det löste sig så fort jag insåg att ingen egentligen brydde sig ^^

Lyckades otroligt nog släpa upp honom sju på morgonen för att gå ner och bada igen, vilket följdes av en löjligt stor frukostbuffé.

Enorm frukost följdes av Qi Gong och växande energibollar, väldigt intressant alltihop. Fast tanten som höll i det skrämde livet ur oss när vi efter incheckning smög ner till spat igen och chillade där i några timmar tills båten skulle gå. På nåt jävla vänster lyckades hon alltid dyka upp bakom hörn och orsaka mindre hjärtattacker...

Att ta sig hem blev lite spännande också, när vi råkade hoppa på fel båt, men det löste sig :3

Och nu är han ute och springer i skogen utan mat för ett par dagar framåt.

Jag Hatar Lumpen.

När solen skiner

Det är löjligt vackert väder ute. Det är verkligen det. Så varför sitter jag i vardagsrummet och lyssnar på musik med det här i bakgrunden? Jag kanske helt enkelt är dålig på att uppskatta stunden...

För visst ägnade jag fyra femtedelar av vintern åt att beklaga mig över den. Visst tjurade jag över snön som jag ändå vet blir mer och mer sällsynt.
När våren kom, vem klagade inte på all lera det blev när snön smälte?
Och i somras, visst fanns det dagar när jag bara inte ville längre, när jag sprang fram och tillbaka mellan diskningen och serveringen och önskade att solen kunde gå i moln.

Så jag tänker klaga mindre. Jag tänker acceptera att när det gäller vädret är Sverige inte Landet Lagom överhuvudtaget. Det finns mycket i livet jag inte uppskattar tillräckligt mycket, men man måste börja nånstans, inte sant?

Nu ska jag ut på en promenad :3

Vad göra?

Resor har inget att göra med konstanter. Varje resa är fylld av variabler, som tillsammans sätter ihop antingen en halvskräpig eller en bättre (5 h lång) resa.

Om det nu inte skulle framgå av mitt helt meningslösa funderande så sitter jag för tillfället på ett tåg, mot Lund närmare bestämt. Eftersom lillasyster den äldre nyss fyllde år (och jag inte har varit där på några månader) blev det månadens goda gärning att offra min helg för sammanlagt tio timmars tågresa (borträknat tiden t o f stationen) och två dagar utan möjlighet att komma undan vad som i regel är mycket fördömande blickar från diverse familjemedlemmar.

Därför känns det Just Nu viktigt att fokusera på det som hittills gjort min helg värd.

Pluspoäng för att jag hann med bussen till centrum med all packning, köpte present till lillasyster (ute i god tid, o ja). Även för att jag på ropsten lyckades hitta Oliver, Markus och Ölen som var perfekt sällskap till t-centralen.

Minus för att tanten i kassan på Pressbyrån tog så lång tid på sig att jag höll på att missa tåget och ändå inte hann köpa en sallad, vilket gjorde att humöret sjönk till bitterhet.

Nästa plus är att jag överhuvudtaget kan sitta här, eftersom min godhjärtade fader köpte till internet till min tågfärd. Vår konversation lät nånting i stil med följande:

"Varför ska jag ha internet på tåget för?"

"Men vad ska du annars göra i fem timmar?"

"Jag hade tänkt plugga matte..."

"Jaja, det kan man ju också göra."

Men det är inte rätt ^^

Ombordstigningen följdes av en vegetarisk lasagne som smakade... ingenting, och sen ett samtal från Elias, som tydligen fått ledigt ungefär samtidigt som tåget gick. Minuspoäng.

Med två timmars färd kvar ser det inte ljust ut för varken humöret eller slutresultatet, men jag hoppas och väntar på nästa pluspoäng. Tills dess får jag väl bita mig i fingret i saknad efter min mycket bitbara pojke.