Airplanes i högtalarna och två tomma tekoppar... Veckor utan sömn gör sig påminda när ångesten släpper för en sekund. Glömmer, ignorerar, de stressade tankarna som hemsöker annars. Blundar, låter luggen falla ner över ansiktet och låtsas att världen inte existerar.
Nycklar som skramlar mot ytterdörren och vi sitter upp inom ett halvt hjärtslag. Jag, med rufsigt hår, och du, knappt vaken än. Kuddarna som fallit ner på golvet, filten som ligger i en hopskrynklad hög. Världen rusar tillbaka på en bråkdels sekund, och det slår mig hur något så oskyldigt kan se så väldigt fel ut...
Fönstervägen ut? :3
SvaraRadera