Jag Hatar Onsdagar. Jag är trasig och saknar dig så att allt värker, vilket inte bara beror på det enorma metallröret jag nyss fick i huvudet. Har gråtit hela vägen hem, ringt fyllesamtal och insett hur svensk världen är, när inte en jävel bryr sig. Blivit skrämd av killarna som gick strax bakom mig och mumlade om "den ensamma tjejen"...
Att leva gör ont och jag längtar efter sista stunden mina fötter rör vid marken. När själen återgår till att vara en viskning, när fotsulorna och axlarna inte längre pressas mot varandra av jordens tyngd och gravitationen.
Now my feet won't touch the ground. :'3
SvaraRaderajag tänkte just säga det :3
SvaraRadera